Precis innan jag blev sjuk så var mitt liv lite halvstruligt.
Och under hela sjukdomsförloppet så glömde jag helt bort
dom gamla bekymmerna. Då var jag så fokuserad på nuet och
att bli frisk.

Man tror kanske att dom där gamla bekymmerna ska blekna
och att jag nu kommer ut ur en helt ny dörr.
Men faktiskt så är det inte så, ju mer tiden går desto mer
börjar jag tänka på saker som jag inte riktigt fick reda ut.
Och med den bördan på axlarna plus hela chocken efter
att ha varit sjuk börjar bli lite mycket just nu känner jag.
Det är precis som att allt bara kommer springande efter en.

Jag bearbetade nog inte min sjukdom riktigt, utan höll den undan
och nu när jag är starkare i psyket så får jag dras med det.
Paletten börjar helt enkelt ramla ned om vad jag gått igenom.
Men jag mår inte dåligt utan känner bara att det är så mycket
att bearbeta sig igenom och försöka förstå.
En jobbig känsla helt enkelt