/

CancerÅngest

God förmiddag
I dagarna här så har jag funderat mycket på en fråga jag fått 1000ggr om senaste åren..
Tänkte du på döden? hade du ångest? Just under cancertiden..
 
 
Jag kan inte påstå att jag kände oro just under sjukhustiden, men det berodde nog mest på
att jag var omringade av sjukhuspersonal & familj..
Dödsångest & paniken kom efteråt då jag var själv.. speciellt nattetid..
Men jag bestämde mig redan från första början att vara positiv!!
Jag har som accepterat att det här med Cancern är en del av mitt liv, en stor del..
Jag tänkte inte i dom banorna då jag var sjuk, just att jag skulle dö..
Jag var ju där för att bli frisk & kämpa för livet, jag tog varje dagen som den kom..
Men visst hade jag panik ibland, men det övervägde dom postivia tankarna :)
 
 
När jag tänker tillbaka på vissa saker så känner jag ingen ångest,
utan mest en overklig lustig känsla..
Som när jag en morgon vaknade med hår överallt, jag kom ihåg att jag satt mig upp i sängen & förstod att
jaha då var det dags, jag drog sedan fingrarna igenom håret & allt lossnade i stora tussar...
Men strax efter så bad jag min låtsas mamma klippa av mig ALLT..
Jag tänkte mer praktiskt då, att det var lika bra att göra mig av med allt på en gång..
Men fortfarande nu några år efteråt så känner jag inge obehag
eller ångest över det, mest bara att det var en konstig känsla..
 
 
Man fanns sig i alla situationer, man hade som inget val..
Man fick hjälp med duschning, påklädning. Toabesök allt..
Blotta hela sin kropp & själ.
Men jag var för svag för att klara saker själv & är tacksam att det finns hjälp när man
behöver den som mest..
 
 
 Jag är inte friskförklarad än, & kanske inte borde hissa "JIPPI" flaggan..
Men det gör jag ändå, jag har nu också fått en son :)
Kan inte säga mer än JIPPPIII åt livet just nu <3
 



KRAM
#1 / / Cajsa:

Jag blir så varm i mitt hjärta när jag läser din blogg!!! Så fint att du fått Theo! Han är fin! Ha en bra dag!!

#2 / / Johanna:

Jösses vad stark du är!! Helt otroligt!! :)
Jag tror inte att jag skulle kunna vara så stark om jag fått det beskedet!

#3 / / Evve:

Hej vännen, hoppas ni mår bra! Så roligt att följa er. Fina bilder på er, underbart att se Rox. Kramizar

#4 / / Oddli:

En otrolig känsla att få bli förälder. Det är magiskt vad dom små underverken får livet att kännas fantastiskt. Gillar din blogg, att du är så öppen och stark! Kan tänka mig att din styrka hjälper många andra.

#5 / / [kampen tillbaka]:

åh du är så bra,och din son är så UNDERBART söt,söta är ni tillsammans!! stor kram

#6 / / Alexandra:

Gud va vacker du e och så himla fin son du har..Jag håller tummar och tår att du e frisk förklarad.För så som du har haft det så förtjänar du ett underbart liv med din son :)

#7 / / Ida:

Skickar ett stort: ♥! till dig!

#8 / / Anonym:

Vilken FORM av cancer hade du, tjejen? :(

Men titta vilken liten sötnos det låg där inne i din mage! :) Skönt att se att ni har det bra :) Här väntar jag fortfarande på att mitt lilla Pyre ska kika ut när som helst :)
Kram Carro

#10 / / Carina :

Jag är full av beundran Roxanna. Vilken styrka och mod du har. Förstår dig för jag har gått igenom och går igenom något liknade. Känner igen mig av det du berättar.Kramizar

#11 / / mary:

Så sjukt fina bilder, du är jätte duktig, Du har talang , och jag hoppas du blir fri från cancern fina du. Kram

#12 / / saras hemligheter - att överleva våldtäkt:

Du inspirerar mig! Starka, fina människa.