/

Ångest

Gokväll.

Det är sällan jag inte har lite ångest nuförtiden...
Den tränger på mest hela tiden i alla möjliga situationer.
Jag önskar verkligen det gick att trolla bort, att man fick känna sig fri.
Jag inbillar mig att det är rätt vanligt med ångest när man varit svårt sjuk. 
Ångestens huvudämne är alltid kroppen eller sjukdomar, jag har sällan ångest över saker som har med vardagen att göra. 
Jag har fått prova lättare medicin för att ta bort 
topparna av det värsta, dunder medicin! Funkar galant och ingen är gladare än jag.
Varför skall detta ämne alltid varit så tabubelagt? Är det inte mer normalt än onormalt nuförtiden med psykisk ohälsa?!

Jag har accepterat att jag får leva med detta efter cancern! Mitt pris var livet och mina barn, straffet var detta, kroppsliga åkommer och ångest.

(null)

 / Foxy